Övrigt

PBCC tror att varje sann troende på Herren Jesus Kristus, varje verkligt omvänd person, kommer att vara i himlen och vara våra sanna bröder i Kristus.

Principen om avskildhet utövas av alla människor, nationer och religioner i en eller annan form.

Bibeln hänvisar till det i många avsnitt – från Första Mosebok kapitel 1, där Gud skilde ljuset från mörkret fram till Uppenbarelseboken kapitel 22, där det finns de som är innanför och de som är utanför.

Herren Jesus sade om sina lärjungar ”de är inte av den här världen, precis som jag inte är av den här världen” Johannesevangeliet kap. 17 v. 14. Med världen avses här det system av synd och laglöshet som är under Satans herravälde.

Som kyrka försöker vi helhjärtat att ägna våra liv åt denna princip. Vi väljer att följa Jesu läror som de beskrivs i evangelierna och lärs ut i det nya testamentets brev, såsom Matteusevangeliet 16 v. 24-26, Markusevangeliet 10 v. 28-30, Andra Timotheosbrevet 2 v. 19 och Andra Korinthierbrevet 6 v. 14-18.

Avskildhet representerar en moralisk åtskillnad mellan det som är rätt och det som är fel, det som är rättfärdigt och det som är orättfärdigt. Kristna, troende på Herren Jesus Kristus, uppmanas att ”förkasta det onda och utvälja det goda”, Jesaja kap. 7 v. 15

Vi åtar oss att äta och dricka endast med dem som vi kan fira Herrens måltid med – det är grunden för vår gemenskap.

Detta betyder inte att vi anser oss själva vara bättre än våra medmänniskor. Vi lever och arbetar harmoniskt tillsammans med dem i samhället

Att vi praktiserar avskildhet utesluter inte samarbete i samhället.

Vi hjälper våra grannar och de hjälper oss. Vi tar hand om och skyddar deras egendom och de skyddar vår.

Vi uppskattar det goda vi får från många medmänniskor, och uppskattar möjligheten att uppfylla vårt ansvar i samhället. Vår inställning är att göra gott mot alla, när vi kan.

Bröderna är politiskt opartiska och tror att varje regering (oavsett politiskt parti eller enskilda kandidater) blir vald enligt Guds vilja. Vi beder ständigt och konsekvent om en bra regering, men av samvetsskäl röstar vi inte. I de flesta länder där deltagande i allmänna val är obligatoriskt finns möjlighet till undantag av samvetsskäl.

Fastän vi inte röstar är vi uppmärksamma på politiken i de länder där vi bor, och som alla kristna kyrkor tar Plymouthbröderna ibland ställning moraliskt i förhållande till lagstiftningens och politikens överensstämmelse med Bibelns lärdomar. Vid dessa tillfällen förekommer det att vi aktivt lobbar våra företrädare – utövar våra individuella, demokratiska rättigheter som medborgare i ett fritt samhälle.

På grund av militär värnplikt var medlemmar i Kristna Kyrkan Plymouthbröderna involverade i båda världskrigen samt Korea- och Vietnamkrigen, och tjänstgjorde tillsamman med andra soldater för sina respektive länder. Bröderna tog ställning för att bli erkända som ”icke-stridande” i stället för vapenvägrare. De fick utstå mycket smälek, särskilt under första världskriget, för att de inte bar vapen, men tid och erfarenhet bevisade deras stora mod i att gå obeväpnade till frontlinjen för att rädda sårade.

Bröder har tjänstgjort på många ställen, inklusive djungeln i Papua Nya Guinea, Nordafrikas öknar, stränderna i Dunkerque, landstigningen i Normandie samt Korea och Vietnam. De har tjänstgjort vid frontlinjen som bårbärare och i hemliga signalenheter. En av dem var 2:e chefsläkare på ett av Australiens största armésjukhus.

Exempel på uppskattning av deras arbete är utmärkelser i första världskriget för tapperhet i tjänst, inklusive ”militärkorset”. I andra världskriget fick en som varit fängslad i Changi Camp i Singapore ett hedersomnämnande för hur han hjälpt andra krigsfångar. I det kalla krigets spänningar i Europa blev en av bröderna utnämnd till ”årets soldat” två gånger i följd.

UTDRAG UR NATIONAL ARCHIVES AUSTRALIA

F. KINGSLEY NORRIS (D.G.A.M.S.)
GENERALDIREKTÖR AUST. SJUKVÅRDSTJÄNST –
Aust. ARMÉN 1942-43 STYRKOR

Förluster och sjukdomar hade tunnat ut leden katastrofalt bland vår sjukvårdspersonal och efter flera vädjanden blev vi slutligen tilldelade en extra fältambulans. Den var bemannad med en grupp ”vapenvägrare”…..

……..Jag diskuterade situationen med enhetschefen och beslutade att flytta ambulansen till Soputa, där situationen var kritisk och våra förluster i stupade och sårade blev allt större.

De ”samvetsömma” bårbärarna beordrades till fronten och inte en enda av dem tvekade. Jag observerade att inte en enda bårbärare eller grupp tog någon rast innan de återvände efter att ha lämnat av en skadad soldat.

På samma sätt som männen vid Mons gav basens namn dess guldglans, blev ”samvetsöm” ett ädelt ord som respekterades och aktades högt. Denna episod vid Soputa är ett av de mest inspirerande exemplen på moraliskt och fysiskt mod som jag erfarit.