Andra

PBCC tror att varje sann troende på Herren Jesus Kristus, varje äkta omvänd person, kommer att vara i himlen och våra sanna bröder i Kristus. Principen om separation utövas av alla människor, nationer och religioner i någon form eller annat. Bibeln hänvisar till det i många avsnitt – från Första Mosebok kapitel 1, där Gud delas mellan ljus och mörker, ända fram till Uppenbarelseboken kapitel 22, där det finns de som är inom och de som är utan. Herren Jesus sade liksom till sina lärjungar ”de är inte av världen, även som jag inte är av världen” John 17 v14. Världen i denna mening syftar på systemet med synd och laglöshet under dominans. Som kyrka försöker vi helhjärtat att vi skall ägna våra liv åt denna princip. Vi väljer att följa Jesu lärdomar som anges i evangelierna och undervisas i Nya testamentets epistlar. Hänvisa passager som Matthew 16 v24-26, Mark 10 v28-30, 2 Timothy 2 v19 och 2 Kor 6v14-18. Separation representerar en moralisk distinktion mellan vad som är rätt och vad som är fel, vad som är rättfärdigt och vad som är orättfärdigt. Kristna som troende på Herren Jesus Kristus manad att ”vägra det onda och att välja det goda” Jesaja 7 v15. Vi gör ett åtagande att äta och dricka bara med dem som vi skulle fira Herrens Nattvard – det är grunden för vår gemenskap. Detta betyder inte att vi håller oss själva som överlägsna våra medmänniskor, kvinnor och barn. Vi lever och arbetar harmoniskt tillsammans med dem, i samhällets huvudfåra. Vår praxis att separera utesluter inte interaktion i det bredare samhället. Vi hjälper våra grannar och de hjälper oss. Vi bryr oss om och skyddar deras egendom och de gör vår. Vi uppskattar det goda som vi får från många av våra medborgare, och välkomnar möjligheten att uppfylla vårt ansvar i samhället. Vår inställning är att göra gott mot alla, allt eftersom möjligheter uppstår.

Bröderna är partipolitiskt obundna och tror att en viss regering (oavsett politiskt parti eller enskilda kandidater) har valts genom Guds vilja.
Även om det finns en ständig och konsekvent bön om ett gott styre, röstar vi inte av samvetsskäl.
I de flesta länder där det är obligatoriskt att rösta finns det undantag från att rösta av samvetsskäl.
Således, även om vi inte röstar, är vi fortfarande uppmärksamma på politiken i de länder vi bor i, och som med alla kristna kyrkor intar Plymouthbröderna ibland en moralisk ståndpunkt när det gäller förenligheten av lagstiftning och politik med Bibelns läror.
Vid dessa tillfällen bedriver vi aktiv lobbyverksamhet gentemot våra representanter och utövar våra individuella demokratiska rättigheter som medborgare som lever i ett fritt samhälle.

Under tiden då de var inkallade till militärtjänstgöring var medlemmar av Plymouthbrödernas kristna kyrka inblandade i båda världskrigen och Koreakriget och Vietnamkriget, och tjänstgjorde tillsammans med soldater som inte var bröder i sina respektive länder.
Bröderna ansåg att de skulle erkännas som icke-stridande till skillnad från vapenvägrare.
De utsattes särskilt under första världskriget för att de vägrade bära vapen, men tiden och erfarenheten visade att det fanns stort mod i att gå in i frontlinjen obeväpnad för att rädda de sårade.
Bröder har tjänat på många platser, bland annat i Papua Nya Guineas djungler, i Nordafrikas öknar, på stränderna i Dunkerque, vid landstigningen i Normandie, i Korea och Vietnam.
De har tjänstgjort vid fronten som bårbärare såväl som i hemligstämplade hemliga signalförband.
En av dem var 2 I.C. på ett av de största armésjukhusen i Australien.
Exempel på uppskattning av deras arbete var en utmärkelse under första världskriget för tapperhet i deras tjänst, inklusive militärkorset.
Under andra världskriget, trots att han satt fängslad i Changi, nämndes en av dem i depescher för sin tjänstgöring hos andra krigsfångar.
Under det kalla krigets spänningar i Europa utsågs en av bröderna till ”Årets soldat” två gånger i rad. UTDRAG FRÅN NATIONAL ARCHIVES AUSTRALIA F. KINGSLEY NORRIS (D.G.A.M.S.) GENERALDIREKTÖR AUST. MEDICINSK SERVICE – AUST. ARMÉN 1942-43 STYRKOR Förluster och sjukdomar hade bedrövligt tunnat ut leden bland min sjukvårdspersonal, och som svar på många signaler hade vi till slut tilldelats ytterligare en fältambulans, som inkluderade ett kompani ”vapenvägrare…… Jag diskuterade situationen med chefen och beslöt att flytta hans ambulans över till Soputa där stridens kris hade uppnåtts och våra förluster ökade. Bärare bland ”conshies” beordrades in i striden, och ingen tvekade. Somliga dödades, andra sårades, och medan jag betraktade dem, såg jag inte en enda man eller någon bårpatrull som hade gjort en paus för de skadade innan de återvände. På samma sätt som männen i Mons förvandlade det föraktliga ordet till ärans guld, så blev ”conshie” ett ädelt ord av respekt och aktning. Händelsen i Soputa var ett av de mest inspirerande exempel på moraliskt och fysiskt mod som jag har upplevt.